musik non stop

Läste gamla anteckningar från datorn och känner för mycket, tänker för mycket. As usual. Problematik med att se tillbaka på det som hänt är att det kan göra ont. När jag skriver av mig känslor blir det äckligt välbeskrivet och i en textrad kastas man inte bara tillbaka till det som var, utan får även tusen känslostormar på köpet. Sjukt ändå. Jävligt dumt när man råkar ha sorgliga låtar på sin spellista och helt plötsligt är musiken som nyss var pepp sorglig och texterna gör ont.

Lyckas hamna i idiotiska situationer men borde verkligen återuppta mitt skrivande. För bara något år sedan var det tusentals anteckningar, ett flertal dagligen. Nu är det nästan ingenting. Varför vet jag inte. Men någonting bra fick jag nog ut av det iaf. Och förmodligen finns det bra konsekvenser med att jag inte skriver i samma mängd längre. Kanske är allt lättare nu än då? Jag vet inte riktigt.