Mörker

Jobbar på att jobba bort min smått existerande mörkerrädlsa. Handlar främst om att våga gå in i tvättstugan utan tända lampan, sluta springa upp för trappan när det är släckt på nedervåningen och att faktiskt våga öppna ytterdörren trots att solen gått ner. Allt det här gäller förstås bara när jag är ensam - med andra människor är mörkret inga problem alls. 
Spenderat två kvällar ensam i två olika hus. Nu snackar vi både helt 100% ensam och nästan ensam. Ensam vaken. Smått obehagligt. 
Varför ska man gå omkring och skrämma upp sig över knarrande golvplankor och ickefarliga skuggor? Hur kan något vara så förbannat äckligt bara för att klockan slagit 00.00? Har inte mycket till svar på de frågorna. 

I övrigt har jag läst ut en bok, spelat tennis (vilket gick uruselt), jobbat och börjat kolla på gossip girl igen (<3). Bär på en lätt känsla och håller mig relativt fokuserad. Sover mycket och ofta. Det blir vardag det med.

Kommentera här: