Ingenting är vettigt 03.30

Somnade i en annans armar någon gång, flera gånger, efter 03.30 och kände väl mest att //jag skulle kunna dö nu, med kinden mot din hals//. Veronica Maggio och Håkan Hellström, Hela Huset vers ett, rad fyra.
Låten, melodislingan, texten, ekade bakom mitt pannben //allt är för bra nu// och nej, det var inte för bra, det var precis lagom bra, precis så som det ska vara. Andades i takt till en annans hjärtslag, en jag är trygg men, en så fin person. Att det blev såhär, tänk att det faktiskt blev såhär till slut.
//jag skulle kunna dö nu, med kinden mot din hals//
Om mina andetag upphörde. Om mitt bröst slutade sänkas upp och ner, för varje slag ditt hjärta slår - vad skulle du göra? Tanken susar förbi, och jag biter mig i läppen. Klockan har passerat fyra på morgonen och dina handrörelser mot min rygg blir långsammare och långsammare. Snart sover du, likt de andra och jag kan inte sluta undra - vad skulle hända om jag slutade andas precis i detta nu?