musik non stop

Mitt första sommarlov vars främsta planer kommer vara att jobba. Schemalagd ca 5 dagar i veckan, all summer. Är ju vuxen nu, men känner mig fortfarande liten. Kör ensam i bilen till jobbet, handlar med ett ICA-kort, går på AW och storstädar huset - men känner mig inte SÅ mycket äldre ändå. 

 

Lyckan över att skolan är slut är dock obeskrivlig. Det är en jävla skillnad mellan att plugga och jobba. När jag stämplar ut från mitt pass är jag ledig. Jag kan träffa vem jag vill, ta en tupplur eller se en film. När skoldagen slutar vid 16:00 är skolan inte slut. Datorn hänger med hem, inlämningsuppgifterna och proven finns i bakhuvudet hela tiden. På så sätt är jobbet mindre psykiskt påfrestande. Mindre stressigt. Det finns stunder, på plats när jobbet innebär stress, men det är bara kul. Det är stress i stunden, en rush som man tar sig igenom med sina kollegor och som går över. Den följer inte med hem och ger en ångest sent på nätterna. 

 

Efter mitt åttatimmarspass idag träffade jag en saknad kompis för att käka glass. Vi lyssnade på både bra och kass musik i bilen påväg hem och när han och jag sagt hejdå var jag helt slut. Spenderade någon timme i soffan, halvsovande och därefter ducshade jag av mig dagens spår av jobb. Känner mig som en ny människa. Tröttheten tar dock över, och faktum är att trots att jag är ledig två dagar framöver nu går jag nog och lägger mig strax. Sover som ett barn när jag har chansen, 10 timmar utan problem. Men, sommarlovet handlar ju trots allt om att vila upp sig och samla ny energi. Tillåta sig själv att sova när chansen ges!

 

Kanske ska börja skriva mer här igen. Kanske ska börja skriva mer i största allmänhet. Livet kom imellan, men nu börjar allting lätta.