En månad, fyra dagar

Känns som jag står och trampar, väntar på signalen att få springa. Det finns så mycket möjligheter och så mycket människor och jag vill bara påbörja nästa kapitel nu nu nu! Har en tendens sedan lång tid tillbaka att leva i framtiden och försöker därför bromsa mig själv, släppa framtidslängtan och njuta av tiden nu. Värmen som kommer, sista uppsatserna som skrivs, skolmaten och lugna förmiddagar på framsidan av De Geer. Det är kravlöst och alla är taggade. Det är dags. 
 
Längtar som en idiot efter allting som framtiden har att erbjuda, men nutiden erbjuder en jäkla massa fina saker också och det ska inte missunnas. 
Lev
nu.